Såja, så var man hemma i Helsingborg igen. Har varit så trött sen jag kom hit i tisdags så jag har inte orkat skriva något - men nu måste jag skriva av mig om föregåendes veckas bravader, och med tanke på allt som hänt lär detta bli mitt längsta inlägg nånsin. Det bästa är att ni, allihopa, nu kan
kommentera min blogg... datanörden Kristin har fixat så att alla får skriva :)
Förra tisdagen begav jag mig med tåg till Jönköping där Theresa hämtade upp mig. Efter ett par timmar åkte vi vidare till Göteborg med tre av hennes vänner. Det blev Lasse och öl i bilen och jag kände på mig att kvällen skulle bli bra. Väl framme i Göteborg tog jag spårvagnen (som jag envisades med att kalla tunnelbanan, haha) ut till Ewa i Majorna och dumpade mina väskor och fick en otrolig god lasagne innan jag åkte in till stan igen. Mötte upp dom andra utanför Studenternas Hus och konstaterade att kön inte var så lång. Drack ett par öl och träffade även på Jonathan. Sen köade vi en halvtimme, kom in och satt och väntade på golvet nån timme. Sen började det. Och oj vad bra det var - så bra har jag inte sett Lasse sen han spelade med Hovet på konserthusturnén för några år sedan, och detta var ändå min 12:e konsert med snubben. Allting var perfekt, jag stod mitt framför Lasse näst längst fram. Låtlistan var densamma som i Sthlm och Malmö, men det gjorde ingenting. Jag skrek ett par gånger hur jävla bra han är och en gång hörde han och tackade :) Som vanligt tappade han bort sig i texterna också, Stockholms kyss var nog värst med nästan en hel vers - men det är så det ska vara! Som sista låt spelade dom Katt över taken, jag och Theresa stod och skrek efter Dublin innan dom började och Norpan o Lasse skrattade till - men dom spelade inte den för det, tyvärr.
När Lasse och hans Hov gått av scenen för andra gången stod vi kvar vid staketet lite för att vila efter allt hoppande. Jag ville även få tag på en låtlista och för första gången var turen med mig och jag fick Johans :) Och turen fortsatte att infinna sig... Anna kom ut och snackade med lite folk och Johan kom och släppte in några vänner backstage. Vi närmade oss dom lite för att kanske få chansen att prata lite. Anna gick efter en stund och då kom Idde ut istället, så vi pratade med henne. Jag bad henne ta med min låtlista bak och se om Lasse kunde signera den, men hon kom tillbaka efter en stund och sa att han var ute och rökte. Så vi pratade lite till med henne och sen när hon skulle hämta honom igen kom Lasse ut himself. Han signerade min låtlista, sen andras grejer och vi frågade om han fått vår Dunklarum t-shirt, vilket han hade. Sen frågade jag vad han tyckte om skivan vi gett honom (på vilken jag är första spåret, haha) och han svarade "den var...kul". Haha :) Efter det signerade han lite andras grejer, sen råkade jag svära åt honom och frågade varför dom inte spelar Dublin längre. Sen ville vi fotas med honom och jag var först ut när kameran slutade fungera. Men där stod jag med Lasses arm runt mig så jag sa att det kändes rätt okej ändå, men så fick jag kameran att funka igen och jag fick min bild. Sen pratade jag en del med Idde, världens gulligaste och trevligaste människa. Lasse var lite upptagen med autografskrivandet men jag är glad att jag lyckades prata lite med honom ändå. Innan han gick sen fick jag en svettig kram, det var mysigt ;) Efter det svävade jag som på moln, hade svårt att prata och kunde inte sluta le. Fjortis-varning, jag vet. Men så lycklig som jag var, så skiter jag i vilket. Fast att få sitta och prata med Lars under andra omständigheter hade inte varit helt fel, det är ju det man vill egentligen. Men jag är glad ändå, det var en sjuk känsla att äntligen få träffa honom!
Dagen efter åkte jag in till stan och mötte upp med Micki, gick och shoppade Cheap Monday jeans och sen begav vi oss till Ewa igen och åt middag innan vi fick skjuts till Göteborg City Aiport. Yeah. Fick vänta ett tag på flygplatsen, sen gick det smärtfritt och snart landade vi på Standsted. Tog bussen in till Marble Arch och gick till min gamla hyresvärd Reema där vi träffade Ida som tog oss med till hennes lilla lägenhet som hon delar med fem andra. Sov gott sen, och på torsdagen mötte vi upp med våran Ida och drog runt på stan och tittade på Big Ben, Trafalgar Sq., Leicester Sq., Piccadilly Circus osv. På kvällen satt vi och snackade i kollektivet och drack rödvin. Mysig dag. Jag älskar London - dessutom bodde Ida på en tvärgata till Edgware Road nu, väldigt nära vår gamla lägenhet, så jag kände mig hemma i mina gamla kvarter :) Jag känner mig iofs hemma ganska så överallt i London!
På fredagen åkte jag, Ewa o Micki ut till Camden Town där vi strosade runt ganska länge. Vi gick till en pub och tog en öl och Ewa skulle demonstrera en spya då knappen på byxorna flög av. Mycket komiskt, med tanke på att hon i kommande stund skulle träffa en Egypten-flört. Haha. Men det ordnade sig bra ändå ;) Sen på kvällen kom Hanna och Stuart till Ida och vi sex gick till en pub i närheten. Vi skulle gått vidare, men pubarna stänger så tidigt och så var vi med om en lock-in, dvs. man stannar tills folk slutar dricka i princip. Så där satt vi kvar till halv två och blev fulla på Stella öl. Härligt!
Nästa dag vaknade Ewa upp i soffan med kläderna på och visste inte var hon var. Inte lätt att bli gammal och senil. Micki sov vidare så jag sjöng både 'Vi gratulerar' och 'Ja må hon leva' med härlig bakisröst för att gratulera på 24-årsdagen. Jag vet inte om det uppskattades. När alla var vakna åkte vi och tittade efter musikalbiljetter, men misslyckades med att få tag på några billiga. Vi åkte istället tillbaka till Ida, tog våra väskor och tog bussen ut till Willesden Green där Hanna o Stuart bor. När vi kom dit dumpade vi våra väskor och gick runt hörnet och åt Sushi - så sjukt jävla gott! Tillbaka hos Hanna o Stu blev det öl- cider- och vindrickande ett par timmar innan vi begav oss in till stan tillsammans med Stuarts kompis Brett - en skottsk helgalen kille med världens härligaste dialekt.
Klockan halv två anlände vi till Frog på Mean Fiddler och träffade en full Ida (våran) som var på väg hem dessvärre. Sedan dracks det blå dricka som gjorde våra tungor ännu blåare, dansades till bra musik och kärleken till London blev ännu större. Halv sex var vi tillbaka hos Hanna och då somnade vi alla gott, förutom Ewa som somnade med kommentaren "jag har en skotte i mig".
En äkta bakfyllesöndag upplevdes då vi skippade pubkäk med Stu, Hanna och deras vänner och istället strosade runt lite inne i centrum. Det började ösregna medan vi förgäves försökte hitta Abbey Road, så vi åkte buss i någon timme tills jag fick tag på Hanna och visste att dom var hemma igen. Myskväll med film, chips och läsk - välbehövligt.
I måndags ville Ewa shoppa loss lite på Primemart, så hon tog bussen till Hammersmith medan jag och Micki åkte ut till Camden igen. Han shoppade nya Converse och jag fick tag på en döskalletröja, yeah. Sedan träffade vi Ewa igen, åkte hem och tittade på en helgalen film med Britt Ekland, The Wicker Man. Sen kom Ida, det pratades och dracks lite öl och tittades på en flummig engelsk dokumentär om amatörporr - sjuka jävla land. Sedan sades det hejdå för denna gången och jag, Micki, Ewa sov i några timmar innan det var dags att stiga upp klockan tre. Resan in till stan och ut till flygplatsen gick smärtfritt. Vi handlade upp våra sista pund, och jag fick hela min stora goda Starbuckskaffe utspilld över min ena fot. Men vad gör det när man haft en toppenvecka? Jag skrattade bara, jag kan inte bli arg för såna saker - det måste vara nåt fel på mig. Väl i Göteborg igen blev vi hämtade av Ewas snälla sambo, sen gick jag med Micki och panikshoppade i en timme innan vi tog tåget mot Helsingborg där han sedan åkte vidare.
Och här är jag nu. Lite lätt rastlös, vilket jag alltid blir när jag är hemma. Nästan så att man längtar till Hultsfred, men eftersom det knappt är något folk där nu så hade det ändå inte varit så kul just nu. Dessutom kommer Hanna och Stuart nu i helgen så då blir det ännu mera fest! :)
För bilder på LW och London -
http://kin.bilddagboken.se