Hur kan man sakna någon som man aldrig träffat så att det nästan gör ont? För ibland saknar jag min morfar så mycket, vid tillfällen jag blir påmind om vem han var och vad han gjorde och hur bra han var. Min morfar måste ha varit världens bästa människa, den finaste av dom alla. Då är det svårt att inte bli ledsen när man aldrig fick chansen att träffa honom, och med vetskapen att man aldrig kommer att träffa honom. Men jag är i alla fall glad över att jag har en så fin bild av min morfar. Den bilden jag har inspirerar mig. Han inspirerar mig genom vad han åstadkom under sin levnadstid. Och idag blev jag påmind hur mycket jag önskar att han levde. Fick ett mail av mamma där hon berättade att hon tittat på TV-huset igår, och att en operasångare som växt upp i Piteå blev intervjuad. Så spelade dom upp en intervju med honom från när han var 5 år gammal, och så var det min morfar som intervjuade honom. Gick in direkt och tittade på programmet på hemsidan, tacka vet jag dagens teknik. Det var fint att höra honom. Önskar bara att jag kunde ha fått lyssna till hans ord i verkligheten också... <3

Helgen har varit lugn, lördagen spenderade i princip alla här i Stålhagen till att plugga. På eftermiddagen kom Ewa som också skulle göra tenta. Vi har inte träffats sedan London, så det var kul. Sedan kom diverse folk hit för att diskutera affärsredovisning. Jag hjälpte till så gott jag kunde, och blev nästan överraskad av att jag faktiskt kom ihåg något från när jag skrev tentan för några veckor sedan.
Gårdagen var relativt lugn. Jag vaknade när Ewa kom tillbaka från tentan, och då vaknade även Martin till liv som inte orkat gå upp för att göra den, haha. Sedan åkte vi och Richard och lämnade av henne vid stationen innan vi drog vidare till Tre Kronor för att köpa pizza. Väl tillbaka i Stålis blev det pizza och öl i solen. Vilken värme! Efter det låg jag och solade i ett par timmar, vilket inte mina ben tyckte om. Men man måste bränna sig lite för att kunna bli brun. När kvällen kom blev det lite mer av den alkoholhaltiga drycken, diverse fotbollsspelande och även denna gång det farliga "giraff-spelet". Jajamän.
Folk försvann efter ett tag och jag undrade vart dom tagit vägen. Så vi gick upp till en förkyld Ida, dit även Boris kom en stund senare. Denna lilla(ingen överdrift) amerikan som hela tiden pratar om droger och annat. Finns ju ingen bättre människa att lura så Ida smög iväg och la vaniljpulver i en påse och tryckte ner den i ett sykit. När vi sedan började ta upp påsen och fejk-kokainet visste nog inte Boris vart han skulle ta vägen. Och minen när först Micki och sen jag drog varsin lina var rätt rolig. Det kittlade dödsskönt i näsan, haha. Sen sa vi att det var vaniljpulver och började äta det, då insåg han att han var lurad och tyckte nog det var lite roligt. Sen gick vi ner till Richard och undrade fortfarande vart alla tagit vägen. Då kom Ake och Mike helt upp i varv och snackade om en eld i skogen. Jag och Richard följde med och mitt ute i ingenstans (vid Hagadal, haha) hade galningarna gjort upp en brasa. Fast det syntes att det hade varit en brasa där innan, så det var nog inte så farligt. Jag började direkt leka med elden, har någon slags fascination för det där. Sedan lekte vi "Jag har aldrig..." på engelska (för att Mike, Dee o Katie var med), intressant. Efter att vi släckt elden och gått tillbaka hem satt jag hos Mike och lyssnade på när han spelade gitarr till diverse singer-songwriter amerikaner samt Tool. Men det var grymt, han kan spela gitarr den killen...

Kom hem vid tre, somnade direkt och sen vaknade jag vid ett idag, skönt. Måste plugga idag känner jag, och skriva min TSOOL-intervju. Jag har i alla fall varit lite duktig och städat. Nu ska jag få bort rödvinsfläckar från min tröja.

Woah, ett jetplan flög precis över Hultsfred. Det är inte varje dag det händer.