Oj, vad grymt mycket som hänt senaste veckorna - har inte haft tid att blogga en enda stund. Eller jo, det har jag, men när jag har haft tid har jag inte haft ork eller lust. Men nu jävlar!

Åsas student var riktigt kul, nästan så man längtade tillbaka till sin egen. Vaknade tidigt på morgonen, sen under dagen fixades det och sen mötte vi henne när hon sprang ut på skolgården. Efter det var det stor fest på Sundspärlan där vi åt god mat och drack en hel del. Riktigt fint! Jag spelade Thåströms 'Stjärna som är din' för henne, för jag tyckte den beskrev så mycket bra. Nervöst, första gången jag spelade gitarr och sjöng för fler än åtta-tio pers, nu var det fyrtio. Men det var riktigt kul :) Vi begav oss ner i stan, Åsa på sitt håll och jag och mina kompisar och Andreas och hans kompisar till Hamnpaviljongen där vi drack mer av det goda! Härlig kväll!

På lördagen begav jag mig på en lång och dryg tågresa tillbaka till Hultsfred, möttes av ett blått och gult rum hos Richard och ett fint återseende av alla (tänk vad en vecka från Hultan kan göra!). Sverige spelade lika, men det gjorde inte så mycket. Dagen efter sov jag mig igenom tentan som jag inte pluggat till, sen på kvällen begav vi oss ner till festivalområdet och satte upp vårt camp. Härligt att sätta igång festandet redan på söndagen, även om det skulle visa sig ta rejält på krafterna. Jag sov hemma den natten, och efter festandet på måndagen sov jag också hemma. Tisdagen innehöll det bästa och mesta fylleslaget när det kommer till campingfest, och det sovs i tälten under natten!

På onsdagen tog jag det relativt lugnt och sov sedan hemma under natten för att jag skulle jobba dagen därpå. Vid tolv-tiden var jag och Daniel nere vid Rookie Area tältet inne på området och jag började dagen med att gå runt och affischera på festivalområdet. Riktigt kul faktiskt! :) Första besöket på backstageområdet gjordes också och där fick jag syn på Petter - haha!
Stod sedan i tältet under dagen tillsammans med Robban och Daniel och lite Niklas och Crib, även fast dom var på sin sida. En massa trevligt folk kom och lämnade demos och jag lyssnade till och såg No Tomorrow och Chemical Vocation, riktigt jävla bra band! Klockan åtta drog vi oss tillbaka till campet, jag hällde i mig vin och efter att ha skippat första halvlek i Sverige-matchen drog vi oss in på festivalområdet för att se andra halvlek framför Hawaii scenen tillsammans med 30 000 andra. Och vilken härlig känsla att fira tillsammans med alla dom nära Ljungberg nickade in segermålet! :D Begav mig snabbt tillbaka till campet för att fira med några öl, innan det var dags för The Cardigans. Riktigt bra spelning, Nina var så snygg och Peter var ännu snyggare! Fan vad bra dom är!! Sen missade jag dom två sista låtarna för att jag ville ha bra plats framför Pampas när The Sounds skulle göra sin första Hultsfredsspelning. Och vad bra den blev, Maja var galen och posade och visade trosorna och pojkarna var lika snygga som vanligt. Riktigt grymt var det, även fast det var stundom läskigt när det vid tre tillfällen blev riktiga gropar i publiken precis vid mig där folk faktiskt låg ner på marken. Man nyktrade till rätt snabbt kan jag säga. Men det hände som tur var ingenting, utan alla hjälpte till att få upp alla så snabbt som möjligt :)

På fredagen mådde jag inte jättebra, tragiskt nog. Konserten jag väntat på i flera månader och personen jag väntat på i flera år att få se på scen var nära. Babyshambles skulle gå på 01.15 på natten, jag var förväntansfull och skeptiskt till om de skulle komma. Under eftermiddagen gick jag och Ida runt i de olika tälten och fick diverse tatueringar och ballonger och kondomer, vi hörde en tråkig Lou Reed på avstånd men jag fick tidigare lyssna till en underbar Mikael Wiehe utanför Teaterladan där jag låg i gräset med Hanzan och Robban, det var en fin stund. Sen gick vi förbi Torgny Melins också, haha! Tillbaka i campet ville jag bara må bra, jag försökte med lite öl och det gick rätt bra. Dessvärre var jag tvungen att missa The Strokes pga av att jag ville vara pigg till den senare spelningen, och det lyckades rätt bra. Jag var iväg och tittade på Hello Saferide på sena eftermiddagen i alla fall, och det var grymt jävla bra! Sen såg jag lite av Soundtrack of our lives också, fick en äkta festivalupplevelse när vi sprang mot Pampas då de redan börjat spela - härligt! :D

Sen så... lite innan halv ett begav jag mig till Pampas. Tyvärr var lite folk redan samlat så jag fick plats vid staketet en liten bit bak i fållan, men det gjorde ingenting - jag visste att Babyshambles fanns med på plan till Stockholm. Jag hade ett härligt gäng som sjöng framför mig och jag fattade inte att jag verkligen skulle få se honom, Pete Doherty. När klockan slog 01.15 kom en snubbe ut snabbt och meddelade om transportproblem och en timmes väntan till. Alla vet väl vad som hände under den tiden, men jag brydde mig inte. Tyvärr var jag helt sönder i kroppen, somnade lite halv och hade en snubbe som somnade mot min axel. Men sedan - klockan 02.31 inleddes en timmes lång spelning med Babyshambles. Pete kom ut på scenen och började med att smacka till några fotografer med micken, vilket jag nu efterhand har mer förståelse för när man vet vad som hänt minuterna innan. Jävla Aftonbladet! Det följde en helt underbar spelning, det var så levande och så underbart. Folk säger att han ramlade ner från scenen och uppträdde förvirrat och var hög. Då har dom inte sett honom på scen innan, han är sån helt enkelt. Visst ramlade han av scenen lite halv några gånger, det hade jag nog också gjort med tanke på hur hög den är! Men han genomförde konserten med alla grymma låtar - jag har fått höra Time for heroes live!! Och Albion, och Fuck Forever, och Pipedown, och fler... det är helt sjukt. Jag var i chocktillstånd när jag kom tillbaka till campet. Sen somnade jag direkt och drömde vackra drömmar.

På lördagen drog jag mig hem snabbt för jag inte alls mådde bra. Sen somnade jag och sov över både Dia Psalma och I'm from Barcelona, trist nog. Men jag behövde det. Väl tillbaka på campingen på eftermiddagen mådde jag mycket bättre och det skulle visa sig bli en helfestlig sista kväll.
Efter ett par öl begav sig jag och Jens till Rookiescenen och tittade på Maia Hirasawa, som är så söt och så bra att man blir lycklig i hela kroppen! Sen gick jag tillbaka till campet och festade mer och sen gick jag och återigen Jens och tittade på Kent tillsammans - det var riktigt fint. Jag älskar den stunden varje år när man står där mitt i publiken, solen håller på att gå ner och man ser alla händer i publikhavet, alla flaggor och allt intill Hulingen som är så vacker. Det är Hultsfred för mig! :D

Det var ett fint Hultsfred i år, aldrig förr har jag känt så många människor på en festival, tyckte jag träffade folk hela tiden och jag var inte ensam en stund. Minnesvärda stunder, första dagarna i bäcken där vi knäckte våra öl mitt i vattenfallet med solen i ögonen, de brinnande bajamajorna, alla bra konserter, alla pussar och kramar och all kärlek! Jag älskar Hultsfred och jag älskar folket där! Kommer sakna er alla i sommar - tack för detta året! :D