Fint.

Öl, Winnerbäck och vänner. Det är så en förfest ska se ut. Och det är så det ser ut just nu. Dessutom tror jag att jag är gladare över att åka hem än jag trodde. Så jävla drygt att packa, och en lång jävla resa - men sen så. Jag längtar mer efter Sofie o Hanna (och även den andra Hanna, men hon flyttar snart hem) när jag vet att jag får träffa dom snart. Jag älskar den vänskapen, att man kan vara ifrån varandra och knappt höras vid på ett halvår eller år och sen träffas man och allt är som där man slutade sist. Det är äkta.

Nu ska jag dricka mer öl, lyssna vidare på Winnerbäck och snart slå Micki stort i Dr. Mario.