Rastlöshet.

Det är bland det jobbigaste som finns och jag är drabbad. Denna rastlöshet. Den har i och för sig bidragit till att jag gjort saker i mitt liv, eftersom jag inte klarat av att vara kvar på ett och samma ställe under en för lång tid. Men ibland är den jobbig. Som en dag som denna - vem vill sitta inne och plugga affärsredovisning när man kan vara ute i solen? Vem vill skriva en diskussionsuppgift när man kan blogga istället? Inte jag i alla fall. Men, jag har utvecklat någon slags självdisciplin under åren så jag kan faktiskt skriva klart skiten ganska fort. Jag tror inte jag är lika rastlös nu som jag var innan i den vardagliga livet. Kan vara Hultsfred som gör att jag har lugnat ner mig - även om det kanske borde vara tvärtom. Man vet liksom att det inte finns något att göra, hjärnan har vant sig vid det. När jag var ute och reste visste jag att jag skulle vidare ganska snart och därför var det en underbar känsla att så fort man kände sig lite rastlös var det bara att boka buss vidare till nästa ställe. En helt otrolig frihetskänsla. Jag vill tillbaka till det livet. Eller åtminstone veta att jag kommer få återuppleva den känslan.

Jag har börjat sticka. Det är faktiskt kul, även om jag har grymt ont i ena pekfingret. Martin fyller år på fredag så jag stickar en halsduk åt honom. Frågan är om jag hinner göra den tillräckligt lång - det återstår att se.

Åter till pluggandet.