I'm leaving...

Sista kvällen i Helsingborg. Det har varit skönt att vara hemma ett tag, få god mat lagad åt sig och träffa alla vänner. En välbehövlig rensning av skallen har jag också hunnit med. Men det ska faktiskt bli skönt att komma tillbaka till Hultsfred också, dryg lång jävla resa först bara. Lämnar Helsingborg 7.21 imorgon bitti. Och i söndags fick jag reda på att älsklings-Hanna kommer från London samma dag. Suck. Snacka om dålig timing. Jag har i alla fall fått umgås med Hanna och Sofie (och alla andra). Men det är alltid lika ledsamt att säga hejdå, jag blir så sentimental och vill kramas hela tiden. Egentligen borde man inte ha några vänner, då slipper man ha folk att säga hejdå till - men livet hade nog varit väldigt ensamt och tråkigt då.

Igår var jag, Sofie, Heidi, Dan och Gustav på bio. Vi såg RENT - musikalen jag såg i London för några år sedan och som nu blivit film. Första halvan var lite seg, men sen satt man lik förbannat där och grät och skrattade om vartannat - jag och Heidi, vi gråter alltid. I slutet av filmen handlade det om ett gäng som splittrats och då grät Heidi ännu mer för att hon tänkte på alla oss, det var fint.

Idag vaknade jag tidigt för att hinna plugga lite, känner mig så duktig. Sen begav jag mig ner på stan med mamma och pappa för att köpa gardiner. Jag tyckte det var tråkigt, så jag bad mamma köpa svart och vitt tyg med kanske lite grått på att sy upp och skicka till mig, haha. Sedan väntade jag utanför H&M i kylan tills Sofie, Klas och Louise kom. Efter det letade vi efter Dan som vi till slut hittade på Knutpunkten, och sedan anslöt Gustav. Sedan begav vi oss ut på fotorunda med Dans kamera. Lite avundsjuk är jag, vill ha en likadan - den var så grymt kul att fota med! Tror det blev lite roliga bilder, ska bli kul att se sen :)

Efter diverse snöbollskrig och snöänglar (av mig, ingen annan ville lägga sig i snön) gick vi hem till Sofie och spelade 8-bit och åt godis. Sedan gick jag hem med Gustav och Dan och ännu en gång slog det mig hur trist det är att alltid behöva säga hejdå. Man borde kunna samla alla vänner man någon gång skaffat sig i en liten box, och ta fram alla när man vill. Min box börjar bli rätt stor, det är jag glad för - men det är jobbigt att alltid behöva sakna folk.

Nu ska jag titta på film med mamma. Mys.

Fotot: Hultsfredsvintern är vacker, mycket bättre än allt slask i Helsingborg.