Imorse vaknade jag klockan nio efter ännu en natt utan mycket sömn. Jag förstår inte - hur trött jag än är kan jag inte somna. Tankarna flyger och far och jag ligger och funderar på saker jag ändå inte kan ordna klockan tre en tisdagsnatt. Ett tag övervägde jag nästan att gå upp och plugga lite, men jag kom på att det kanske inte var så smart ändå. Jag kom i alla fall upp klockan nio, försökte plugga i en timme och sedan var det kört. Brevbäraren ringde på dörren och levererade min efterlängtade Efter Nattens Bränder, Lars Winnerbäcks samlingsalbum. Folk kan tycka att jag är galen, eller patetisk, eller vad dom vill - men jag bryr mig inte. När jag satte mig ner och började läsa hans egna ord i en helt underbar liten bok, förstod jag igen hur mycket jag älskar honom. Eller ja, honom och honom - hans ord. Hans texter. Det han skriver i boken gav mig en känsla av en otroligt varm människa, men det har jag förstått sedan innan. Att läsa så ingående och personligt om hans liv fram tills nu var helt otroligt, jag ville inte att det skulle ta slut. Något som sitter kvar i huvudet är bland annat: "....jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare". Slutet för Hjärter Dam och ett bevis på romantikern Lars. Så många andra ord och meningar gjorde att jag ibland skrattade och ibland fick tårar i ögonen när jag läste boken. Helt otroligt.

Idag bokade Ewa tre biljetter till London den 5-11 april. En till henne, en till mig och en till Micki. Och precis innan jag skulle skicka iväg ett sms till Ida i London fick jag ett mail där hon gav ett nytt nummer. Lite telepatiskt kändes det. Efter fem minuter hade vi boende i den stora staden. Jag ska dock prata med Hanna imorgon för jag vill bo hos henne också. Vi får se hur det blir - hade varit kul om alla vi plus Ida om hon följer med bor på samma ställe. London är stort. Och oj vad glad jag blev när det var bestämt. Jag citerar: "Stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför". Låter ungefär som mig, jag låter inte pengar vara ett problem, även fast jag inte har några. Men man måste ju få leva för dom pengarna man faktiskt har - annars vore livet ganska grått och trist. Jag ser fram emot ett sprudlande London i en vacker vårsol. Jag vill känna min kärlek till staden när jag kommer dit, och det tror jag inte kommer bli några problem.

Föreläsningen idag gav mer än någonsin inom musiken. Det var grymt kul och gav mig mer inspiration än jag känt på länge. Har en likadan imorgon, så det blir nog bra. Då kanske man kan gå hem och verkligen börja plugga till tentan som fortfarande är på söndag och som jag med andra ord bara har tre pluggdagar kvar inför. Och jag har inte kunnat plugga alls hittills. Suck. Och nu kan jag ju inte plugga. Det är onsdag och klockan är tio - två avsnitt av Sex and The City. Jodå.