Bertil suger.

Sitter här och filosoferar i min ensamhet. Vi blev klara med projektet igår och har fixat lite idag, bara redovisningen kvar att gå igenom - det känns bra. Jag visste att jag hamnat i världens bästa grupp. Dessvärre känns det inte som att jag har någon som helst ambition att göra mitt allra bästa som jag brukar ha. Jag har bara prestationsångest och tycker att allt jag gör är dåligt. Självförtroendet sviker ibland, det är inte kul. Men jag tror mest allt beror på stress - jag som aldrig brukar vara stressad utan tar allting som det kommer. Ida trodde i alla fall att min mardröm inatt berodde på det. Det var bland det läskigaste jag varit med om i drömmarnas värld. Hade precis somnat och drömde att jag slet och vred mig i täcket och hamnade till slut på golvet och sen under sängen. Skitskumt, och hela tiden visste jag att jag drömde och slog mig själv i huvudet för att jag skulle vakna. När jag väl gjorde det var allt tyst, stilla och lugnt. Sen låg jag och funderade på livet en timme tills jag blev så förvirrad av mig själv och trött att jag somnade om.

Jag känner mig så fruktansvärt rastlös idag och jag är givetvis för slö för att göra någonting åt det. Längtan efter våren och värmen är stor och även om det är fint och kul med snön känns det som att man fått nog nu. Hoppas fortfarande på att komma iväg och åka skidor en dag dock. Inte kul när mamma o pappa ska åka i Frankrike en vecka framöver - då blir man lite avundsjuk. Jag tycker att dom borde betala alla mina skidresor, för det var dom som lärde mig åka skidor när jag var 3 år och det är dom som fått mig att älska det så mycket genom alla skidresor.

Idag släppte dom nya band till Hultsfred. The Strokes och Soundtrack of our lives - det blir fint. Tobbe skickade Pearl Jams nya låt till mig igår och vi hoppades så på att dom skulle ha bokats, men icke. Man kan ju fortfarande hoppas, eftersom de släpper nytt album 2 maj. När jag ändå är igång måste jag erkänna att jag tycker det är skithäftigt att Guns 'n' Roses ska spela på Roskilde. Man borde ha sett dom när man lyssnade på dom i mellanstadiet, men va fan, 12 år senare är inte fy skam heller. Utan Slash dock, men honom såg jag i somras så det får jag väl vara nöjd med :)

Jag känner att jag hade kunnat sitta här och skriva hela kvällen, men det borde jag nog inte göra för det är ändå ingen som kommer orka läsa det. Läser någon min blogg, förresten? I blogginlägget nedan har jag lagt upp några av bilderna som togs på vår fotorunda i Helsingborg. Det var mysigt. Jag saknar Sofie. Inte sagt att jag inte saknar dom andra, men Sofie är nästan aldrig hemma och då suger det att sitta i Hultsfred. Saknar Hanna också, blev så glad av hennes samtal i lördags. Helt enkelt så älskar jag mina vänner. Ni är så fina :)

I need som fucking love.