Oj, oj, oj vilken helg jag har haft. Och ja, här följer ännu ett Winnerbäcks-äventyr för er som är trötta på att läsa om denna man och hans Hov i denna blogg det vid det här laget. Det var en härlig helg, med mycket tur, mycket sol och mycket bra musik och härliga människor. Ännu en gång var jag på äventyr med Tindraz, vilken duo vi börjar bli :D

Lördagen började i bakfyllan tecken och sliten som jag var efter att ha firat min kompis nya jobb på fredagskvällen, somnade jag gott på tåget upp till Göteborg med vissa avbrott. På tåget fanns även Mats från DR, som jag pratade lite med när chansen fanns. När vi var framme gick han till sitt hotell och jag strosade runt på stan. Sen satte jag mig och solade vid centralen i väntan på Micke som vi hängde med i Sthlm på genrepet. Efter en halvtimmes väntan i värmen och med diverse folk att titta på, bla ett gäng scouter från Tyskland, gick jag och mötte Micke vid tåget. En hamburgare och ett telefonsamtal från Tindraz berättandes att hennes bil lagt av senare, gick vi till Storan och drack rödvin och laddade upp inför konserten. Då fick jag veta att Tindraz kom med tåg och att hon skulle hinna, som tur var. När de börjat släppa in folk till Trädgårdsföreningen gick vi till den mindre kön, men först efter att Micke gömt en flaska med mystiskt innehåll i ett buskage. Han gled sedan in med sitt VIP-pass och jag med min biljett. Väldigt mysigt ställe där de satt upp scenen, även om det såg toklitet ut. Utsålt med 9000+ pers gjorde inte saken värre, det blev intimt och mysigt. Vi satt i första fållan på sidan och drack en öl i solen, sen kom Mickes kompis med mamma och inte långt därefter började Kjellvander spela. Lika bra som vanligt, han är grym den killen! Synd bara att folk inte verkar bry sig så mycket... jag såg i alla fall Norpan på sidan av scenen, och sedan Idde med sina två flickor.

Efter Kjellvander såg jag att Tindraz hade kommit, och hon stod där framme så fint med fotopasset på sig :) Sen skulle Micke gå på toa men kom inte ut från fållan så han gick fram till nån vakt och fick sedan gå backstage på en lyx-bajamaja, haha! Winnerbäck entrade scenen tillsammans med Hovet och dessvärre var låtlistan som tidigare - hade trott på någon ändring, men förgäves. Fast det gör egentligen inte så mycket eftersom alla låtar är så grymt bra, så jag kan inte klaga för mycket. Konserten var riktigt härlig, eller publiken rättare sagt. Det var inget nådigt jubel efter ett par låtar när det var paus mellan så vi fick chansen att höras. Lasse satte händerna på huvudet och såg uppriktigt förvånad ut. Sedan måste jag säga att han känns mycket mer avslappnad och glad i år än förra året, det är härligt att se hur han dansar omkring med sin gitarr och ler :D

Försökte komma ihåg lite roliga grejer från Göteborgskonserten - Lasses sträng gick av under För dig, det blir ju sånt drag i slutet av låten så det förstår jag. Sen höll .com ett tifo-arrangemang som jag måste säga inte gick så bra - lite konfetti och en banderoll där det stod ".com kräver spöket". Lasse skakade bara på huvudet och sen började han presentera bandet. När han sagt "Hovet, mina damer och herrar" och jag i samma stund som Josef kommer fram till Lasse och mumlar något tänker att han har glömt Norpan, börjar han förklara att de behövde någon som kunde hålla takten osv. - lite kul, och det tyckte nog Norpan också ;) Extremt utdragen bandpresentation, men jag gillar hur personlig och rolig Lasse är i mellansnacket i år, förra året kändes det inte alls spontant en enda gång (förutom vissa små meningar) men det gör det denna underbara sommaren :)

Efter konserten begav vi oss till Järntorget, drack ett par öl med Gabbe och hans Anna innan vi åkte med dom ut till Askim och sov över under natten. Efter frukost och skjuts in till stan (tack för allt, Gabs!) på söndagsförmiddagen tog vi sedan tåget vidare ner mot Varberg, dit vi anlände drygt halv två till en tom stad. Vi tog sedan bussen ner till Apelviken och lade oss på stranden ett tag - jag badade bara benen för man blir så äckligt saltig. Teresa som doppade sig helt fick sedan uppleva en iskall dusch i vilken hon kved, så jag är rätt glad att jag inte gjorde detsamma, haha!

Sedan kom Lexi, solskenet på DR, och hämtade oss och körde oss in till stan där vi parkerade en bit ifrån centrum. På vägen till Societetsparken, precis vid fästningen, där vi skulle träffa de andra från DR köpte vi pizza och sallader som vi tog med oss. Och Lexi hade inte kunnat valt ett bättre ställe för ett möte! När vi kom dit satt Mats på en bänk och sa att Lasse gått förbi för fem minuter sedan. Hade inte vår mat tagit sån tid hade vi träffat honom då :) Men minuterna senare kom istället Johan gåendes och Teresa ropade på honom, och han kom mot oss och mötte oss med ett leende och "Nämen, hejsan!". Så pratade vi ett tag med honom, denna underbara människa, innan han var tvungen att gå och duscha. Han nämnde bland annat att "därnere [där scenen står] är precis som ett vykort", och det kunde jag verkligen hålla med om när vi sen kom dit. Sen kom Josef och Jens förbi men dom verkade inte så pratglada just då utan skyndade förbi. Det blev i alla fall lite hej och lycka till och tack och vi ses, haha. Efter ytterligare ett tag kom Christian Kjellvander med nån snubbe gåendes och efter det kom Anna, Staffan o Norpan förbi. Teresa och jag gick fram till Anna och snodde varsin kram och pratade lite och önskade lycka till. Ingen dålig mötesplats, som sagt.

Sedan gick vi den korta vägen till fästningen till insläppet och på vägen träffade vi på Rickard aka. Kornflakez från DR, kul! Efter en liten pratstund ställde de andra sig i kö och jag bredvid, sen gick jag fram till VIP ingången och slank in och fick mitt fotopass. Härlig känsla! När jag precis kommit in såg jag att Teresa stod och snackade med nån snubbe som jag direkt förstod vem det var. Jag gick fram och hälsade och fick reda på att Håkan Hellström skulle gästa sista låten. Då trodde jag inte den dagen kunde bli bättre än så! Det var sjukt, att dessutom att få veta det innan :) Så vi satte oss glada på gräset framför scenen, jag inhandlade en öl som jag drack i solen innan det var dags för Kjellvander att stiga på scenen. Jag gick fram till kanten av scenen och blev lite nervös inför min första fotosession i ett dike. En riktigt grym känsla infann sig när jag klev in där mellan scenen och publiken. Sen klev Christian på med sitt band och jag fick några bra bilder på dom, vilket verkligen gav mersmak inför Lasse o Hovet. Johan stod vid sidan av scenen och fotade, och sen kom Idde förbi och kollade lite på det eminenta förbandet. När jag inte fick vara i diket längre satte jag mig en bit bak och lyssnade klart på Kjellvander. Tog ett par foton på folk som satt bakom scenen på klipporna, samt de som Christian kallade "snyltgäster" - folk som låg inne vid fästningen på sina båtar och avnjöt konserten därifrån, vilket säkert är en upplevelse i sig!

Sedan närmade sig klockan nio och jag klev fram till sidan av scenen och började snacka med en snubbe som också skulle fota, en frilansare för Nöjesnytt. Mycket trevlig, och jag fick dessutom ett grymt erbjudande på en kamera han ville bli av med! Samtalet med honom lugnade mina nerver lite, och så snart vi blivit insläppta pratade vi lite till innan förmusiken satte igång och jag intog dikets mitt för att kunna fota alla när de kom in. Helt otroligt underbar känsla att stå där bara meter ifrån, helt fri och utan folk framför och ta bilder. Den enda som var knepig att ta kort på var Norpan, han gömde sig bakom sitt trumset ;) Jag gjorde mitt bästa och fick nog några bra bilder tagna där, hela känslan var så grym - så otroligt häftigt! Efter tredje låten knackade turnénissen på min rygg och jag fick lämna diket...

Jag trängde mig in till Teresa, Lexi och Mathilda i mitten av publiken och stod sedan där resten av konserten, som var nästan grymmare än i Göteborg. Publiken som var betydligt mindre var helbra och folk klappade med och svajade med armarna och gjorde precis allt som ska göras. Det var fint. Teresa hade en ylandes mamma (som hade trängt sig in med sina totalt ointresserade söner) bredvid sig dock, tyckte lite synd om henne och vidare tyckte jag lite synd om mammans mobil när hon höll upp den precis vid mig när hon spelade in - haha, hoppas det lät skit!

Tyvärr hoppade Lars över Fria vägar ut, vi visste varför men det var synd att han var tvungen att hoppa över en låt istället för att bara lägga till en. Men det gjorde inte så mycket när han efter Kom ihåg mig (jag får gåshud varje gång jag hör den inledningen med Idde o Anna, vilka otroliga underbara röster de har!) började med att säga "Vi tänkte göra nåt speciellt för Varberg ikväll"... sen började han prata om att när de körde från Göteborg stod en liftare vid vägkanten. Och de tyckte att de kände igen honom, men: "Nej, kan det verkligen vara... nej, eller jo, det måste ju nästan vara.... nej, det kan inte, eller jo, förresten, det är ju så likt... men nej, eller? Kanske ändå... och visst var det... " sen presententerade han Håkan! Haha, snacket gick väl ungefär sådär och lockade många skratt, sen när Håkan väl entrade scenen började mina ben skaka något otroligt, helt sjukt! Haha! Jag ringde till giraffen Sara och höll mobilen i luften samtidigt som jag försökte fota, samtidigt som jag försökte njuta. Sen minns jag inte så mycket mer, haha. Det var en sjuk upplevelse att se dom på samma scen igen, och "Så länge skutan kan gå" är en underbart vacker visa.

Efter konserten var jag så grymt nöjd, jag kunde inte sluta le. Vi väntade kvar inne på området eftersom alla skulle ut precis samtidigt, sen satte vi oss på en bänk och tittade på alla kort som tagits. Efter ett tag, när inga folk var kvar nästan, kom Idde förbi med sina döttrar i varsin hand och sa hejdå till oss. Vi sa hejdå och tackade för kvällen och en underbar spelning. Sen sa hennes ena dotter "Hejdå tjejer!" till oss och vi skrattade för att det lät så otroligt gulligt :) Vi satt kvar en stund till och försökte få eftersmaken av konserten sitta kvar längre. Och då kom Johan spatserande fram till ett gäng som stod precis där ingången varit. De stod och snackade och han signerade och sen kom ett till gäng och de pratade vidare. Sen tog vi tillfället i akt när han var på väg att gå tillbaka igen, så efter att ha blivit påtryckt av Lexi o Teresa att gå fram (eftersom jag tvekade) reste jag mig och gick fram och sa hej. Jag sa att vi bara ville tacka för kvällen och trodde samtalet skulle bli relativt kort. Men istället gav han mig en kram, och sen stod han kvar och pratade jättelänge med oss. Johan Persson, vilken man! Han är så genomtrevlig och underbar :) När han sedan sa att han skulle gå tillbaka tog jag fram kameran för att fota oss. Först fotade jag honom med Lexi och sen fotade Teresa mig med honom. När hon gav mig kameran stod han kvar och höll om mig, lutade fortfarande huvudet mot mitt och mumlade nåt, sen frågade han hur fotot blev. Jag visade honom och sen dröjde det ännu en stund innan han släppte mig och jag tog ett kort med Teresa och honom. Helt sjukt, jag visste inte riktigt vad som hände. Sen pratade vi en stund till innan ett gäng kom flygandes fram med en kille i hatt i spetsen. Under konserten slängde han upp sin hatt och Johan hade på sig den. I mitt lyckorus kommer jag bara ihåg att Teresa och Lexi började gå därifrån och jag tog mig friheten att avbryta deras samtal och sa att jag ville bara sno en kram och säga hejdå. Johan stannade helt upp och sa tack och hejdå och började krama mig. Sen helt plötsligt vände han huvudet mot mig och gav mig en riktigt härlig puss på kinden! Jag bara log och sa hejdå och sen släppte vi varandra men höll nästan händer in i det sista... haha, jag vet att det låter sjukt men det känns som att jag fick kontakt med honom på ett särskilt sätt. Säkert bara i mina drömmar, men jag är lycklig för det så det kvittar. Jag tar inte saken på så stort allvar, men det är lite småkul och jag vill gärna träffa honom igen och prata mer :)

Efter det där var jag så lycklig och vi kände att kvällen hade fått sig ett bra slut. Så vi började gå tillbaka till bilen och gick förbi turnébussarna när Teresa fick syn på sin nya kontakt, och gick fram och kramade honom. Vi följde efter lite halvt och när vi började gå därifrån kom Jensa och Staffan gåendes förbi oss och hälsade och log. Sen kom Joffe precis efter med ett större smile jag nånsin sett honom ha och han tittade på oss och sa "Tack för ikväll!" och log vidare. Haha, det var rätt kul eftersom han brukar vara lite svår att prata med! :) Sen promenerade vi längst med havet och träffade på en munter korvgubbe mitt bland buskarna. Efter ett stopp hos honom gick vi till bilen och åkte hem till Lexi där vi somnade gott! En helt underbar dag, och jag är grymt glad att jag tog mig tid och råd att göra den trippen! :)

Igår fick jag reda på att Lasse o hela Hovet hade spelat tre låtar på ett ställe som heter Majas vid halvtvåtiden på natten. Min dag var perfekt, men om man hade varit där hade den nog blivit ultimat. Det roliga var att flytet inte tog slut på söndagen heller. Efter att ha lämnat Teresa vid tåget gick jag och Lexi tillbaka mot stationen och där stod helt plötsligt Håkan med flickvän och barn och tittade på tågtider. Vi ville inte störa, för det kändes på tok för privat så jag bara njöt av att ha Håkan i min närhet. Sen gick hans flickvän iväg med pojken och Håkan sprang runt med barnvagnen, det var en rätt kul syn :)

Som sagt, en helt underbar helg! Ett par bilder kommer nog upp i min bilddagbok (http://kin.bilddagboken.se) så kika in där ;)