Hemma...?

Så var man tillbaka i gamla Helsingborg igen. Det känns riktigt skönt denna gången faktiskt, Hultsfred blir lite för litet ibland. Igår var det filmkväll hos Louise, men det blev inte så mycket film för jag och Hanna o Sofie ville bara prata hela tiden - inte så konstigt när man inte träffats på över ett halvår. Det börjar kännas lustigt att säga hemma till Helsingborg, vad är hemma liksom? Hultsfred har blivit mitt hem nu, det är där jag bor. Här bor jag på en madrass på golvet och även om man känner sig hemma hos sin familj så är det ändå inte samma sak. Så det så. Men jag älskar Helsingborg, det är en fin stad.

Idag vaknade jag tidigt för att jag skulle följa med Sofie på lite ärenden. Men hon hade sovit vidare och hörde inte av sig förrän vid tolv. Men det gjorde inget, ganska skönt att gå upp tidigt, det hör till ovanligheternas skull. Sen kom Hanna och hämtade mig och Poul också åkte vi och köpte sushi och tog hem det till Sofie. Så grymt gott!

Nu har det druckits champagne och vi har firat pappa lite. Ikväll blir det oxfilé och umgås med familjen - sen imorrn och på onsdag ska jag enbart hänga med mina fina vänner! Det är så härligt att få träffa dom igen... <3

Fint.

Öl, Winnerbäck och vänner. Det är så en förfest ska se ut. Och det är så det ser ut just nu. Dessutom tror jag att jag är gladare över att åka hem än jag trodde. Så jävla drygt att packa, och en lång jävla resa - men sen så. Jag längtar mer efter Sofie o Hanna (och även den andra Hanna, men hon flyttar snart hem) när jag vet att jag får träffa dom snart. Jag älskar den vänskapen, att man kan vara ifrån varandra och knappt höras vid på ett halvår eller år och sen träffas man och allt är som där man slutade sist. Det är äkta.

Nu ska jag dricka mer öl, lyssna vidare på Winnerbäck och snart slå Micki stort i Dr. Mario.

Dumma rubriker...

Idag upplevde jag något väldigt konstigt här i Hultsfred. Det var trettio personer före mig i kön på Systemet. Klockan ett när dom stängde och jag äntligen stod i kassan var det säkert trettio personer till efter mig. Konstigt, så mycket folk på samma gång har jag inte sett på länge, förutom i skolan. Någon sa att det nog var för att Idol (eller idiot)-Agnes ska spela på Metropol ikväll. Kan vara.

Nu har Martin öppnat första ölen och det ska jag nog göra snart också. Fest ikväll, sen upp till tåget imorgon bitti. Iofs går det inte förrän 11.45, så jag har lite tid på mig att vakna till - beroende på när man slutar festa idag vill säga. För det vet man aldrig i den här hålan. Jag har i alla fall fixat min mp3 spelare så nu kan jag lyssna på musik hela vägen hem, skönt.

Idag lämnade Ewa mig till min ensamhet igen. Eller ja, ensam är jag ju knappast, men det var trevligt att ta igen alla sleepovers som man inte haft de senaste åren. Jag saknar det där med att sova över hos sina kompisar, det var ju en stor grej när man var liten ju. Nu handlar det väl mest om att folk inte har nånstans att bo eller att dom däckar efter en fest, haha.

Om en vecka är det Cardigans i Göteborg. Daniel berättade att dom ska ha extra fint vin på alla spelningar, det är nästan bud på att man ska köpa när man är där. I need some fine wine, and you, you need to be nicer... oh ja! Det ska bli en fin konsert.

Jag gillar min rooftop bild - den är tagen från lägenheten i London förra våren. Längtar tillbaka ibland, London är underbart.

Kuk. Eller nåt.

Idag har varit en förvånansvärt bra dag. Gubben till lärare visade sig vara en ganska trevlig prick ändå. Eller ja, åtminstone så bra på sin sak att det blev intressant. Idag var jag dessutom vid medvetande, vilket man inte kan säga att jag var igår då jag allra helst hade krypit ner under täcket och stannar där en vecka. Jag fick till och med ur mig nåt som han verkade tycka vara en bra åsikt, så det kändes bra. Dessutom jobbar jag i världens bästa grupp i MIKS - Frida, Ida och Mike. Vi är bäst.

Idag såg jag gräs för första gången sedan jag var i Helsingborg, det var en fin liten fläck utanför högstadieskolan. Våren är kanske på väg ändå, man kan ju hoppas. Men det är lite svårt att tro när man dagligen tampas med is och snö när man cyklar till skolan. Å andra sidan kan det ha ganska roliga effekter. Bland annat när man kör in i snödrivor här och där, det ser rätt kul ut. Dessutom är backen vid Stålhagen det läskigaste som finns för tillfället. Bara incidenten med Ewa och hennes cykel är bevis nog. Tre meter upp i backen skriker hon till och jag tittar bak och ser en Ewa glidandes bakåt med cykeln bredvid utan att kunna stanna. Två meters glidande senare slängde hon iväg cykeln och gled vidare den sista metern. Det var bland det roligaste jag sett - stod och skrattade i säkert tio minuter efter det utan att kunna sluta. Jag har världens bästa parttime-inneboende, jag behövde verkligen skratta denna veckan och vilken medecin sen, idag är jag glad på riktigt. Skönt.

Igår jobbade jag i garderoben på puben. Klockan elva satt jag, Frida och Daniel och spelade plocke pinn på garderobsdisken och trodde inte att en jävel skulle dyka upp. Sen droppade folk in, och när dom sista hade kommit lite över tolv var det fyrtio pers där. Inte illa. Jag spenderade kvällen med att sno öl från fulla människor, battla mot Frida och Hanzan på Daniels DJ-spelmaskin (riktigt kul eftersom jag vann) och snacka skit med en massa folk. Det är så kul när man jobbar i garderoben och inte vill festa själv, för det hänger alltid en massa folk där som aldrig går därifrån. Någon sa att det är bara för att jag är så trevlig - så jag får väl vara nöjd med det. Dessutom brukar jag vara snäll och hänga med folk som jobbar där när jag festar. En konstigt nog lyckad kväll, trots allt.

Ikväll blir det chips, dip, Coca Cola Light (köpte upp lite mer av Willy's lager idag) och Bang, Bang, You're dead filmen. Intressant, ska bli kul att se vad man kan göra av den när vi sätter igång med teatergruppen.

Nu ska Ewa plugga, så nu måste jag säga hejdå. Annars tjyvläser hon bara min blogg istället för att läsa Kotler och jag vill ju inte vara anledningen till att hon inte klarar tentan. Fina bilden däruppe på oss också, vi är så glada :)


"Once a failure, always a retard" (- låter som mig, men jag är hellre nördig och lycklig än snygg och dum.)

Läs och bli uttråkad.

En jobbig och dryg dag - en viss äldre herre pratade om project management i åtta timmar och gav oss dumma uppgifter hela dagen. Dessutom gick han runt i klassrummet och luktade gubbe. Men jag tror faktiskt ändå att det gav mig någonting, även om jag var helt borta i skallen. Sen kom jag hem och hade fruktansvärd huvudvärk. Tydligen hjälper folköl mot huvudvärk, bara ett tips. Det blir dock bara ett par sådana för min del idag, mest för att orka med alla fulla människor på puben eftersom jag ska jobba och vara duktig ikväll. Stå i garderoben med Frida och spela plocke pinn. Kan nog bli en trevlig kväll ändå. Jag har ju ingen tenta att plugga till som alla andra. Sen ska vi vara i skolan hela dagen imorgon också, så det är nog lika bra.

Jag tror jag håller på att bli sjuk. Lite trist när man ska hem, men å andra sidan kan mamma ta hand om mig då. Det är alltid lika skönt. Dessutom kommer jag för första gången på ett par veckor kunna äta ordentligt, för man kan inte undvika den goda maten hemma. Sen vet jag säkert att både Hanna och Sofie kommer vara hemma nu, så det kommer nog bli bättre än förväntat.

Imorgon kommer pengar från csn, välbehövligt. Jag avlutar detta meningslösa blogginlägget genom att tacka för pengarna. Även om jag kommer få betala tillbaka dom så småningom så blir man lika glad varje gång.

Bojkott.

Hur kan dom vara så grymt elaka att dom gör om Coca Cola light till näst intill odrickbar? Jag tror det råder konspiration. Byta ut sötningsmedlet bara sådär? Suck. Jag och Ewa skrev hatbrev på cocacola.se innan för att försöka få dom att förstå att dom kommer tappa en massa kunder. Så snart blir det en tur till Konsum för att köpa upp hela deras lager på den gamla, hederliga colan som bara finns kvar på burk, om dom inte redan bytt ut den också. Det enda positiva jag kan se i det hela är att jag kommer köpa mindre läsk, för det är den enda läsken jag köper. Men det är inte snällt någonstans. Jag ska njuta av varenda sista droppe jag dricker av den fina colan. Sedan ska jag bojkotta Coca Cola för resten av mitt liv.

Idag skulle jag vara duktig och plugga. Vaknade till och med vid nio. Men sen somnade jag om när Ewa hade gått och sov en timme till. Sen drack jag kaffe och tittade på OS innan jag gick bort till henne och hjälpte henne städa ur lägenheten. Jag putsade fönster med tidningspapper. Det är nog det bästa tipset jag fått på länge - det blev skinande rent. Eller så är jag bara en jävel på att putsa fönster. Men jag tror jag blev hög av ångorna, Ewa också - nu sitter vi här med huvudvärk båda två. Så det blir en tripp till centrum med cola-jakt inkluderat och sen till att titta på "Bang, bang, you're dead". Grymt bra film som handlar om en teaterpjäs, vilken Katti o Kicki översätter till svenska och som vi förhoppningsvis ska göra något bra av för att sedan spela upp på skolor i närheten. Det ska bli grymt kul, längesedan jag spelade teater - och här tror dom på mig så mycket att jag kan få spela huvudrollen om jag vill. Om jag vågar. Om jag kan. Jag ska tänka på saken, har jag sagt som vilken självklar stjärna som helst. Men man måste få vara häftigt ibland, särskilt när man är jag.

"Jag har vart vaken hela natten, känt om hjärtat sitter kvar..." - Winnerbäcks nya låt är fin, tycker jag. Och som vanligt finns det alltid en del som beskriver mina känslor... han måste vara synsk, den där Lasse.

"Hej! Jag heter Tiffany Persson och kommer från Staffanstorp. Nu ska jag på apoteket och köpa medecin för sånt man kan ha dragit på sig efter helgen - som förkylning, depression... eller herpes kanske". Låter nästan som mig. Sitter och tittar på Hipp, Hipp med Ewa i skrivande stund. Skönt att få skratta lite. Hon bor hos mig den här veckan, den där Ewa. Mycket trevligt. Och imorgon ska jag få ta över hennes soffa. Då får hon en perfekt sovplats här också - ingen luftmadrass à la Samantha Fox eller Alex 70-tals madrass (som för övrigt är jävligt snygg).

På torsdag ska jag jobba i puben. Jag tror det är bra att jag ska göra det med tanke på den alkoholkonsumtion jag haft de senaste veckorna. I och för sig inte så mycket mer än vanligt, men det har varit för galna fester och för mycket känslor för att det ska ha varit bra med alkohol i min kropp. Så på torsdag tar jag en paus. Återkommer på lördag - då jävlar är det fest igen.

Jag åker till Helsingborg på söndag. Pappa fyller år på måndag och mamma lockar hem mig med gratis resa. Då måste man åka. Jag vill egentligen inte, men jag tror det hade varit bra för mig att komma bort från Hultsfred ett tag. Dessutom är Sofie hemma på besök från USA och Hanna har flyttat hem permanent, så jag måste hem för att träffa mina älsklingar. Det blir fint.

Helgen v.7

Thåström var guld. Det var bland det bästa jag sett. Vi kom dit vid sju tiden och tog en öl i baren innan vi gick in i konserthallen precis när konserten började. Sedan var jag i extas i en och en halv timme. Det var så vackert. Jag var helt tagen efteråt, kunde knappt prata på en halvtimme. Det finns inga ord, så bra var det.

Vilken otroligt konstig helg det har varit. Det började med festen i lördags med diverse fyllor, polisbesök, blodiga slagsmål (nåja, på skoj, men ändå) och tårar. Inte slapp jag ångesten igår heller. Och skämdes gjorde jag också. Varför ska alla fester blir så jävla galna?

Gårdagen blev inte mycket bättre. Efter konserten körde ett par snälla ålänningar oss tillbaka till Stålhagen, där det intogs fler öl. Sedan var det fest hos Kalle o Sara. Och även denna dag fick vi finbesök av polisen. Det kan ha varit för den höga musiken, eller kanske galningar på balkongen och den ovan som stod och skrek åt varandra, eller möjligtvis när vi stod tjugo pers i vardagsrummet och sjöng med (?) i den ryska nationalsången samtidigt som allas våran Boris stod på skrivbordet. Hm. Polisen slängde ut alla i snön och där stod vi ett bra tag innan alla sedan gick upp till Daniel och Synthian istället. Den där grannen Briesling verkar vara en snäll man som inte ringer polisen. Fast jag har konstaterat att han nog bara är döv. Jag och Sara tog oss ett snack med den andra polisen, som var snäll. Sedan när jag, Ewa och Alex var kvar utanför kom polisen tillbaka i hög fart. Först blev jag rädd, sen kom den snälla polisen ut leendes och sa att han hade en plan. Ett möte på skolan där vi ska bestämma hur vi kan få festa vidare någonstans. Jag förstod inte riktigt, men han tog mitt namn, vilket jag kanske ångrar lite i efterhand. Fast å andra sidan kan jag ta åt mig äran om det funkar. Festen fortsatte med ännu ett slagsmål (även denna gång mellan pojkar som vill visa sin manlighet), diverse hångel, en strippandes ålänning, öljakt och annat kul. Kvällen avslutades klockan sex i mitt kök med pommes frites och mjölk.

Sedan sov jag gott ända tills några nissar började hyvla gatan (som Ewa så fint uttryckte det när dom började ploga gatan). Kom iväg till Konsum vid fem, sen blev det Breakfast at Tiffany's hos Alex ikväll. Mys.

Ingenting verkar fungera normalt i mitt liv för tillfället. Ångesten smyger sig på när man minst anar det och det är jobbigt som fan. Jag vill bara släppa allt men det går inte. Fan, fan, fan...

Oj oj oj...

Sammanställning av gårdagens fest:

• Besök av två poliser med vintermössor. Nästa gång blir vi anmälda, sa dom.
• En spya i köksvasken - ugh!
• Ett par försvunna Vans.
• Ett par ensamma upphittade strumpor.
• 10 påsar med pantburkar.
• Ett krossat vinglas - 2 av 6 lever fortfarande.
• Fem fina ölpölar - och säkert fler gömda.
• 6 påsar med skräp.
• Ca 30 fulla människor.
• Ca 1 nykter människa.
• I övrigt en tragisk Kristin.

... ikväll spelar Thåström, det ska bli fint. <3

GBG bokat.

Äntligen en Lasse konsert på väg. Fyra klubbspelningar i mars/april i samband med släppet av samlingsalbumet Efter nattens bränder 1996-2006. Dessvärre är jag numera en väldigt fattig student så det fick bli endast en av konserterna - i Göteborg. Hade nog hellre sett honom på Berns, eftersom den lokalen var så otroligt vacker, men det blir på tok för dyrt med Sthlm.

Hade en väldigt intressant föreläsning både idag och igår, med Maria Bergqvist - en av våra fyra nya lärare som håller vi vårt projekt. Igår fick vi lära oss hur man skriver press releaser, och idag pratade hon om när hon var press officer på Hultsfredsfestivalen då en tjej dom i publiken 1999 när Hole spelade. Jag tycker dels att den olyckan och dels Roskildeolyckan är så otroligt tragiska så jag blev nästan rörd när hon pratade om hur jobbigt det var och hur fel det blev. Jag tror jag påminns mest om den natten min bror ringde från Roskilde och chockartat upprepade att han var okej. Jag förstod ingenting fram tills att han förklarade att folk hade dött bara meter ifrån honom. Det hade kunnat vara han. Han såg Eddie Vedder i Pearl Jam stå på knä och gråta och vädja till folk att backa. Jag är glad att jag inte var där.

Bakis idag. Förstår inte hur man kan bli det när man druckit mindre än vanligt. Och idag ska folk dricka öl hos oss, jag tål inte ens att se våra pantburkar i hallen. Jag kanske borde ta en återställare - bara supa och svälja. Eller inte. Imorgon är det fest och på söndag är det verkligen fest när Hultsfred får finbesök av Thåström. Sällan jag längtat så mycket till en konsert - och längtan blir ju inte mindre när turnépremiären får höga fina betyg av diverse recensenter.

"...och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis, det fryser nu sakta till is."

Ännu en tråkig dag...

...i Stålhagen. Vad har hänt egentligen? I höstas var det sällan man inte hade något att göra. I och för sig hade vi mycket mer i skolan då. Nu känns det rätt lamt och det som skall göras tar inte så lång tid och det som är viktigt behövs inte göras förrän om ett par månader. Borde kanske räkna lite mer bara. Som tur är håller festerna fortfarande ganska hög standard. Jag längtar bara tills värmen kommer tillbaka så man kan ha världens bästa efterfester igen...

OS är i full gång. Det är faktiskt kul att titta på, särskilt skidåkningen - Anja tog brons idag i störtloppet. Fint. Jag är nog mest avundsjuk på att jag inte själv får åka skidor, hoppas fortfarande kunna åka i den lilla backen som finns här utanför Hultsfred någonstans. Den med det skräckinjagande namnet Dackestupet. Undrar om man kan åka störtlopp där? Jag var med i en tävling en gång där jag nådde en hastighet på 65 km/h. Sen var jag med i en slalomtävling där jag kom trea. Men jag tror inte att jag hade kunnat bli så jävla bra inom skidåkning ändå. Jag är ju skåning.

Jag tror jag har råkat ut för en äkta vårdepression, fast den börjar gå över nu. Sedan vi var i Stockholm har jag bara velat gömma mig i ett hörn och dra en mössa långt ner över huvudet. Jag har egentligen inte velat prata med någon. Men det känns rätt bra nu. Jag är glad att det inte känns som förra våren när jag och Sofie satt i hennes kök nästan varje dag i ett par veckors tid och pratade om livet och ingen av oss egentligen brydde sig om vi fick leva vidare. Så deprimerad ska jag aldrig bli igen. Det är inte riktigt min stil, jag är alltid den positiva som försöker och vill få alla att må bra och skratta (även fast jag börjar tro att dom skrattar åt mig istället för mina skämt, men det gör inget så länge dom skrattar). Så jag tror jag ska återgå till att bli vanliga Kristin igen. Jag trivs bäst så.

Och sen kanske jag ska sluta vara så djup också, det är inte bra i alla lägen. Adjö.

Bilden är från Byron Bay, Australien, tagen från en trottoarkant där vi spenderat natten efter att ha blivit skjutsade dit av en polisbil som inte tyckte att vi skulle sova i ett bostadsområde. Vilka minnen...

Alla hjärtans dag.

Vilket jävla påhitt. Bara ännu en högtidsdag våra pengakåta amerikanska vänner hittat på. Visst är tanken fin om en dag när man tänker extra mycket på dom man älskar, men helt ärligt - borde man inte göra det varje dag? Varje dag är lika speciell när man har någon man verkligen älskar och bryr sig om. Då behöver man inte en dag varje år då man ska visa det extra mycket. Jag tycker det är extra löjligt med folk i USA (läs: kvinnor) som kräver av sin partner att denne ska göra något storslaget eller köpa världens present. Varför? Räcker det inte med att veta att den du älskar, älskar dig tillbaka? Jag hade varit nöjd bara med den vetskapen.

Tänk alla skolor som anordnar rosutdelning varje år den 14 februari. Tänk på alla som sitter där i sin skolbänk år till år utan att få en ros. Som jag till exempel. Men jag är inte bitter över det, även om det kan låta så. Jag brydde mig faktiskt aldrig särskilt mycket om dom där rosorna utan blev glad när mina vänner fick dom. Men jag tänker på sådana som inte ens hade vänner som fick rosor. Det kan inte vara en lätt dag för en sådan människa - kan vi inte införskaffa en dag för alla ensamma istället?

Idag ska jag inte säga hur mycket jag älskar min familj och mina vänner - för det gör jag så ofta i alla fall. <3

Oh ja...

...Babyshambles bokade till Hultsfred! Jag trodde jag skulle sätta kaffet i halsen imorse när Micki hade skrivit det till mig på msn. Snabbt in och kolla rockparty.se och jovisst var det så. Glädjen infann sig direkt. Dessvärre vågar jag inte hoppas, med så många spelningar bandet ställt in det senaste året pga. av Pete's jävla heroinberoende. Men vi får hoppas. Om dom dyker upp och jag får se dom i sommar är lyckan total. Sen ska det bli trevligt att se kent, Cardigans och många av dom andra redan bokade banden - det kommer bli en fin festival.

Idag följde jag och Ida med Maria ut till stallet där hon har sin häst. Inte för att jag tycker det är så överdrivet kul med stall och dessutom har alldeles för stor respekt på hästar, men för att åka skidor. Den nya OS-grenen - horse skiing. Oh yeah. Kul som fan var det! Först kände jag mig otroligt ofokuserad och vågade inte riktigt, så Ida fick börja. Hon ramlade bara några gånger. Sen var det min tur - jag ramlade inte en enda :) Sen när vi var på väg tillbaka till stallet och Ida ridit med Maria på skidorna bakom, fick jag också prova på att rida. Senast jag gjorde det var med Hanna för ett par somrar sen, när jag höll på att dö av skräck då hästjäveln som skulle var så lugn och fin så, inte lydde mig och började trava i hög fart bort från Hanna mot en vältrafikerad gata. Skräck! Men detta var kul, hästen var snäll. Kolla http://kin.bilddagboken.se för bilder...

OS-hysteri pågår. Just i nuet har Sveriges damer vunnit över Italien i hockey med 11-0. Jag kom på idag att det är min gamla gymnasielärare som är förbundskapten för de svenska tjejerna. Lite kul, han är sig lik i tvn.

Nu måste jag plugga vidare. Känner mig duktig idag - har inte pluggat på en vecka nämligen.

Bakfylleångest.

Trött idag. Också vaknade jag av värsta ångestattacken. Suck. Varför måste allt vara så jävla komplicerat ibland? Det behöver inte vara det egentligen men vissa saker sätter griller i hjärnan på mig också håller i sig i ett par veckor, sen brukar det blir bra igen. Hoppas det blir det denna gången också. Jag blir bara så irriterad på mig själv...

Jag är glad att jag är i Hultsfred när jag känner mig såhär - ingen annanstans har folk förstått mig så bra som här, det är fint.

Vilken jävla tråkig dag, sitter och väntar på att nåt ska hända bara. Och inget kommer att hända. Orkar inte ens gå och duscha, borde kanske ta en promenad i snön, jag tror jag satsar på det.

Igår hade jag en av de roligaste kvällarna i Hultsfred - jag vet inte riktigt hur det blev så, men så var det. Började med öl och Trivial Pursuit hemma hos Jensa med Gabbe, Martin och Ewa. Sedan kom mer folk och senare blev det även bandy i köket och hallen, mycket trevlig aktivitet. Jag snodde Jens jättefina mössa, tror nästan jag ska sticka en likadan till mig själv.

Sedan åkte vi taxi till puben, där besökarantalet denna kväll inte uppgick till mer än typ tjugo stycken. Men det var lika kul för det. Det dansades, dracks och skrattades. Vid ett tillfälle satt jag på Jens axlar och han gick iväg, sen tappade båda balansen och jag flög rakt ner i golvet. Som tur var skadade jag mig inte och när jag reste mig upp fick jag en klubba av Tryggve, då blev jag glad. Sen slog jag lite på Jens. På väg till efterfest var det snöbollskrig och även här ville Jens skada mig - han tryckte ner mig i en snöhög och sen mulade han mig. Och jag bara skrattade...

Efterfesten var också kul, sen fick jag trevligt sällskap hem i form av Jonas (och även Anna en bit). Det var en fin kväll. Imorgon blir det fest igen, med början hos Maria med tacos, härligt!

Vänner...

... det är egentligen allt man behöver i livet. Jag tycker att mina vänner är dom finaste som finns. Mina äldre vänner som jag vet alltid kommer att finnas där, men även de jag träffat här i Hultsfred. Och just idag har det varit så otroligt skönt att ha världens finaste vänner. Inga krav, ingenting. Jag och Anton hjälpte Ewa att packa lite inför hennes flytt, sedan lagade Anton jättegod mat åt oss innan vi gick till Daniel och såg film tillsammans med Ida och Robban. Det var skönt att få tankarna på annat idag, kan jag lova.

Jag har sagt att jag inte vill åka hem. Men det vill jag nog ganska snart - Hanna som bott i Los Angeles har kommit hem nu, så jag måste hem och träffa henne. Fast jag vet inte om jag ska kalla Helsingborg hem längre, det är så lätt att säga så bara. Isåfall vill jag kalla London mitt hem också, för det känns som att jag kommer hem varje gång jag kommer dit. Och snart ska jag få åka till mitt älskade London igen. Jag, Ewa och troligtvis Ida planerar att åka dit i april. Om det funkar blir jag överlycklig. Då får jag träffa Hanna innan hon och Stuart flyttar hem till Sverige. Då kan jag i och för sig fortsätta ha ett hem att komma till i Helsingborg, när mina föräldrar flyttat till Frankrike. Hoppas dom får svar innan veckan är slut...

Nu är det sovdags. Tredje blogginlägget sedan jag steg upp imorse - men det är skönt att skriva av sig lite. Godnatt, vänner.

Fan fan fan...

Jag önskar att man kunde stänga av hjärnan ibland. Då hade jag gjort det nu. Det är så förbannad jävla jobbigt att behöva tänka så mycket. Jag orkar inte...

Death Cab

Jag, Daniel o Ida hade hur kul som helst i Stockholm. Vi kom fram på eftermiddagen och gick runt lite i snöyran på Drottninggatan. Träffade Richard och gick och tog en kaffe senare. Sedan gick vi till McDonalds innan vi begav oss till Berns. Hittade rätt ganska direkt, inte illa jobbat. Trevligt ställe, det där Berns. Guld överallt och en helmysig konsertlokal. Jag tror både förbandet (John Vanderslice) och Death Cab For Cutie tycker det var fint också :) Den där Vanderslice var hur bra som helst, kolla upp honom! Och själva konserten med Death Cab var nåt av det bästa jag sett. Euroforin i slutet när Ben satt och trummade på ett extra trumset var helt otroligt. Och att få höra Transatlanticism live var grymt! Och The New Year, och Different Names for the Same Thing, och I Will Follow You Into The Dark och alla andra låtar... tror det blir toppbetyg för den konserten för min del :)

Efter konserten hängde vi kvar på Berns tills dom stängde, klockan ett. Köpte varsin snygg DCFC t-shirt, drack lite mer öl och sen tyckte Ida o Daniel att det var häftigt att vi satt bredvid nån tjej som vart programledare för Kontroll, för jag hade ingen aning om vem det var. Sedan gick vi sakta ut i natten, genom Kungsan, upp till slottet. Vi skulle gå upp och titta lite men då kom en vakt spatserande och tyckte att vi skulle vända om. Så vi gick till regeringshuset istället, sen bort mot centralen. Värmde oss en kvart på McDonalds, sen hängde vi på 7 eleven med diverse Sasha och Omar innan vi kunde sätta oss på busstationen och vänta två timmar tills Centralen öppnade. Åkte tåget hem och träffade Ewa i Nässjö, där jag intog frukost bestående av Pucko och chips. Kom hem och sov tre timmar innan det var dags för video-föreläsning. Jag och Ida och några andra satt nog mest och skrattade. Inte lärde jag mig nåt i alla fall.

Ett riktigt äventyr den där Stockholmsresan. Nästa gång, när jag och Daniel ska se Cardigans, blir det däremot vandrarhem.

Nu ska jag åka till Ewa och hjälpa henne packa flyttlådor :( Ikväll ska Anton laga middag åt oss. Fint.

Snabbvisit till Stockholm.

Imorgon bär det av till Stockholm med Daniel och Ida. Det ska bli riktigt, riktigt kul. Vi åker vid tolv och kommer fram vid fyra. Sen ska vi gå runt lite på stan och äta på Burger King innan vi ska till Berns för att se Death Cab For Cutie. Jag är helt lyrisk över det. Inombords i alla fall. Utombords ser jag nog för jävlig ut för tillfället. Har festat tre dagar i rad och min kropp börjar nog bli för gammal för sånt. Men inte sinnet, så jag kan fortsätta ett bra tag till tycker jag.
Efter konserten ska vi svamla runt till centralstationen öppnar vid fyra-fem nångång. Sen går vårt tåg tillbaka till Hultsfred 6.20. Det blir nog inga roliga timmar att vänta, men det är det värt för årets säkerligen bästa konsert. Eller åtminstone en av dom.

Dagens låttips: Arctic Monkeys - When the sun goes down. Eller ja, hela deras album för den delen. Sjukt bra.

Oh yeah.

Martin fyller år idag - 21 hela år - GRATTIS :)

Jag är trött idag. Helt slut. Men jag lyckades gå upp imorse även fast jag var på puben igår och därifrån lyckades jag ta mig hem i någorlunda tid, någorlunda nykter efter en någorlunda lyckad kväll. Konstigt nog är jag lite bakis - tur(?) att man ska festa ikväll igen, för ikväll är det fest... det ryktas om stor fest, dessutom. I vår lilla lägenhet. Men de två tidigare festerna vi haft har vart grymt roliga så denna gången ska inte bli sämre!

Band släppta till Hultsfred - Cardigans, Deftones & Kent. Dom enda som räknas i mina öron. I och för sig kommer även Torgny Melins, oh yeah. 'Cause I'm a dancebander, yes I am. Hoppas på fler trevliga band.

Efter att jag lyckats ta mig upp imorse tog jag mig även till skolan. Det är riktigt, riktigt kul det projektet vi ska jobba med. Även om bandet, Nocturnal Rites, kanske inte riktigt är i min smak, kommer det blir grymt kul. Jag agerar som sagt tour/production manager i vår grupp och idag fick alla vi som ska vara det prata med en av dom som ska hjälpa oss. Hon är bandbokade på Lydmar hotell, Berns och några andra ställen och har jobbat som tourmanager. Det jag kommer ihåg från hennes snack idag är att engelska band och artister är glada så länge dom får gräs och amerikanska artister är glada så länge dom får lyx.

Adios. Nu är det fest.

Lucky Star.

Oh yeah. Standardölen för min del och för många andra i Huffe. 10:- burken är en fördelaktig deal, tycker jag. Systemet är bra här, tanterna känner igen en och småpratar precis som man var en inföding varje gång man är där. Lite kul är det faktiskt att bo i en småstad.

Nu är det fest på gång igen. Torsdagspuben måste man gå på - ikväll spelar ett intressant band som ligger på samma bolag som Hello Saferide (som för övrigt spelar den 30 mars, OH YEAH!) och Niccokick. Sen ska Kattiz vara DJ, spela nostalgiska eurodisco låtar - får väl se hur kul det kan bli. Haha :) Imorgon fyller Martin år så då är det fetefest hos oss, och då menar jag en sådan fest som kommer bli legendarisk... nåja, man kan alltid hoppas. Och på lördag är det nog fest också. Man måste ju hålla Hultsfredsandan uppe, eller hur?

Idag hade vi riktigt introduktion på nya kursen i MIKS. Riktigt intressant. Formade grupper så härmed jobbar jag med Ida, Frida och utbytingen Mike och vi alla grupper jobbar med bandet Nocturnal Rites. Hm. Men det blir nog bra. Jag ska agera tour/production manager, och det är något jag är väldigt intresserad av att jobba med, så det blir skitbra och hur kul som helst!

Nä. Fest, mina vänner, fest. Gå och drick en öl istället för att sitta och läsa det här, vetja.

Rastlöshet.

Det är bland det jobbigaste som finns och jag är drabbad. Denna rastlöshet. Den har i och för sig bidragit till att jag gjort saker i mitt liv, eftersom jag inte klarat av att vara kvar på ett och samma ställe under en för lång tid. Men ibland är den jobbig. Som en dag som denna - vem vill sitta inne och plugga affärsredovisning när man kan vara ute i solen? Vem vill skriva en diskussionsuppgift när man kan blogga istället? Inte jag i alla fall. Men, jag har utvecklat någon slags självdisciplin under åren så jag kan faktiskt skriva klart skiten ganska fort. Jag tror inte jag är lika rastlös nu som jag var innan i den vardagliga livet. Kan vara Hultsfred som gör att jag har lugnat ner mig - även om det kanske borde vara tvärtom. Man vet liksom att det inte finns något att göra, hjärnan har vant sig vid det. När jag var ute och reste visste jag att jag skulle vidare ganska snart och därför var det en underbar känsla att så fort man kände sig lite rastlös var det bara att boka buss vidare till nästa ställe. En helt otrolig frihetskänsla. Jag vill tillbaka till det livet. Eller åtminstone veta att jag kommer få återuppleva den känslan.

Jag har börjat sticka. Det är faktiskt kul, även om jag har grymt ont i ena pekfingret. Martin fyller år på fredag så jag stickar en halsduk åt honom. Frågan är om jag hinner göra den tillräckligt lång - det återstår att se.

Åter till pluggandet.