Sitter här ensam i den varma natten, en skön känsla. Jag är så lycklig just nu, allting känns så bra. Men samtidigt har jag haft ett par dagar med mycket tänkande och ältande och idag har jag varit extremt sentimental. Det är konstigt. På ett sätt känns det som att jag håller på att ta ännu ett stort steg framåt i livet - jag brukar känna av det där ibland, men det märks så mycket mer när man stannar upp och tittar tillbaka bara hur det var och hur jag var för ett år sedan. Allting känns så mycket bättre nu, och då inte sagt att det var särskilt dåligt då. Men mycket har med min utbildning att göra, och livet i Hultsfred - även om jag gjort så mycket tidigare som varit rätt, kunde inte det bli mer än rätt för mig. Så blir det när man följer hjärtat och inte lyssnar till folk som snackar om att "det är så svårt att få jobb inom den branschen..." och liknande. Men vadå - musik är min stora passion här i livet och att jobba med det som gör en lycklig är väl ändå det bästa? Men sitt ni där på ett kontor hela dagarna, åk sedan hem till er familj i den söta lilla villan i det barnvänliga området utanför stan och gå ut och rasta hunden och glöm för all del inte att boka biljetter till årets konsert med Ledin på Sofiero. Om ni är lyckliga av det så kallade Svenssonlivet, så inte mig emot. Absolut inte. Jag önskar att jag hade nöjt mig med ett sådant liv, men det går inte. Jag är faktiskt en av alla dom som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara en av alla dom. Drömmen om någonting större har alltid funnits där, jag är en kräsen jävel men det går att uppnå de stora drömmarna, det är något jag lärt mig under och efter alla mina äventyr efter skoltiden (för inte fan lär man sig något om livet i skolan). Därför tycker jag det är synd när folk säger saker som ovanstående. Det gör i och för sig mig mer sporrad till att verkligen uppnå alla mina drömmar. Vill man något tillräckligt mycket, har man sin passion för någonting och använder sig av den för att få inspiration kan man lyckas med allt! Det är så det är, och det är synd att folk glömmer bort det.

Det är bara några saker jag tänkt på de senaste dagarna med tanke på vad som pågår i Mellanöstern för tillfället. Här sitter jag och har det bra och har upplevt en av de bästa somrarna hittills i mitt liv, en sommar som dessutom inte är över än, medan oskyldiga människor dör därnere. Och inte bara där, utan på flera andra ställen på vårt lilla jordklot. Det är fruktansvärt. Samtidigt läser man om Anders Lundins attack under Allsången på Aftonbladets löpsedlar. Det är nästan så att man skrattar - vad fan tänker dom med? Och framförallt, vad känner dom med? Hjärtat måste ha hoppat åt sidan där en stund. Vidare rapporterar föregående tidning samt dess eminenta konkurrent Expressen nästan enbart om alla svenskar som är fast i Beirut och andra delar av landet. Vad hände med de ca 500 000 människor som tvingats lämna sina hem, de ca 300 människorna som dödats under bara en vecka i Libanon osv... suck.

Sen hjälper inte mina föräldrars flytt till Frankrike mina tankar. Jag är så glad för deras skull, men det känns onekligen konstigt att de kommer bo därnere nu. Helsingborg kommer alltid kännas som mitt hem, det är här jag har vuxit upp - men om min syster flyttar har jag ingen familj kvar här. Hanna och Stuart kommer att finnas, och alla andra vänner, men ändå... men som sagt, det är deras stora dröm och att de faktiskt uppfyller den gör att jag är så otroligt stolt över dom. Det ska bli härligt att komma ner och se lägenheten och restaurangen och deras nya liv :D Jag tror ändå inte att jag kommer flytta tillbaka till Helsingborg inom de närmaste tio, tjugo... trettio åren? Men man vet aldrig. Jag har bestämt att jag ska flytta till Stockholm efter Hultsfred/Kalmar i alla fall. Förhoppningsvis kan jag få praktikplats där sista terminen i skolan och sen jobba vidare någonstans. Eller så åker jag utomlands sista halvåret och flyttar dit sen. Det får bli som det blir, som med allting tidigare som hänt i mitt liv - det blir bäst så.

Nu har jag varit alldeles för personlig och flummig i denna bloggen, precis som så många gånger tidigare. Men det är skönt att skriva av sig lite ibland.

Gonatt.