Så var det dags igen - att se Lars Winnerbäck och Hovet i Helsingborg. På hemmaplan. Det är en speciell känsla att se honom i sin egen hemstad. Det kan vara att man tar åt sig lite extra när man står i publiken och han säger hur mycket de sett fram emot att få spela på Sofiero igen och när man ser att han faktiskt blir lite tagen av publikens jubel. För publiken var grym igår, en av de bästa jag upplevt på en konsert med Lasse faktiskt. Jag som stod längst fram vid kravallstaketet kände inte av ett uns av tryck bakom, folk stod på sitt ställe och hoppade och sjöng och njöt. Inget bråk. Det enda som störde lite var diverse pojkbands-skrikande tjejer som inte kunde hålla tyst även när Lasse sjöng, det är lite dålig stil tycker jag. Men det får gå.

Ännu ett Winnerbäcks-äventyr för er läsare, vill säga. Vi börjar från början...

Jag anlände till Sofiero vid fem-tiden med ett par kylda öl i väskan. Hittade mina vänner och satt i solen en timme och bara njöt. Efter insläppet, som tog lite extra tid för mig pga av fumlande med diverse gästlistor kom jag in i en vackra parken och fann mina kompisar längst fram vid staketet. Eftersom det inte var så mycket folk ställde jag mig också där, och när jag stod där med mitt fotopass i handen kom jag på att jag med passet enbart skulle komma en meter fram till för att ta kort, och sedan få stå längre bak under resten av konserten. Istället gjorde jag en deal med en United Stage snubbe att jag fick stå och fota där jag stod i tre låtar om jag lovade att lägga undan kameran sen. På det sättet fick jag både fotat en hel del riktigt bra bilder, samt stå längst fram under hela konserten :)

Christian Kjellvander var lika bra som vanligt, och fick dessutom den uppskattning han förtjänar av Helsingborgspubliken (även om det var lite småprat här och där). Kan ju också vara för att han är skåning från början och dessutom bara har skåningar i sitt band och däribland en från Helsingborg! Jag vet inte om det var att jag stod längst fram, men på tidigare konserter har han inte verkat haft så mycket kontakt med publiken, men det hade han nu. En tjej brevid mig som brottas tyckte hon kände igen namnet och frågade om han var brottare, men han bara skakade på huvudet och skrattade. Nåväl...

Sedan entrade Lasse & Hovet scenen till tonerna av Brudmarch från Delsbo, vilket jag tycker är riktigt pampigt! Sedan är det fint när de ställer sig på scenen och bara njuter en stund innan de börjar spela. Och ännu en gång börjades det med Min älskling har ett hjärta av snö, vilket jag tycker är en bra inledning även om vissa klagar på att den är lite slö att inleda en konsert med.
Vidare spelades Sen du var här, Nånting större och Lång dag. Eftersom jag fotade de tre första låtarna koncentrerade jag mig inte på någonting annat, och efteråt hade jag ont i armarna av den tunga utrustningen, haha. Men det var det värt! :D
Sedan kom För dig, och årets version är en riktig höjdare. Den börjar som vanligt, sen i mitten kopplas farten på och den första backdropen faller och man blir som i extas! Helt underbart! Och detta var den tredje konserten (det vill säga alla utom genrepet jag varit på) som en sträng gått av just under denna låten, haha!
Sen kom inte Fria vägar ut, som jag hade hoppats - den är tydligen helt borttagen från setlisten och jag är glad att jag fick uppleva den på genrepet och i Göteborg. Istället spelades Kom, vilket inte var fy skam :)

Söndag 13.3.99 - också en bra version under denna turnén. Det enda negativa är att refrängen är mer melodiös och därmed inte lika stark, men desto mer trallvänlig så det gör inte så mycket. Presentationen av bandet gick smärtfritt förbi, ingen glömd Norpan denna gången, och alla såg glada ut. Idde fick nog störst jubel, tror jag. Johan fick flest skrik, haha.
Vidare spelades Stort liv, som jag tyckte det var mer fart i under förra året. Den känns inte tråkig, men den går snabbt förbi på något sätt. När sedan introt till Dunkla rum börjar kommer publiken verkligen igång - och här märker jag att jag skriver i nutid, haha, kan vara för att jag beskriver låtarna under alla konserter och inte bara under gårdagens. Eller så är jag bara trött ;) Min kompis höll upp min Dunkla rum tröja i alla fall och Lasse log stort, det var lite småkul. Sen blev det extas igen, Elden är så jävla härlig att lyssna till live!

Sen blev det så vackert igen. Inte för kärleks skull är verkligen en av mina absoluta Lasse-låtar. Det är så fint, så underbart. Dessutom inger det en speciell känsla när det bara är Lars, Johan och Jens på scen. Saken blev inte bättre av att Johan två gånger tittade på mig länge och bara log - det märktes att han visste vem jag var i alla fall, det var fint :) Hoppas man får träffa den underbara människan igen, han är verkligen så genuint genomtrevlig!
Sen, inte till min förvåning (haha), kom Du hade tid. Jag gillar att alla vet att de ska jubla när Lars sjunger de välkända raderna... och jag gillar att han bytt ut det gamla mot "Äh, va fan, klart det var ett segertåg, det var ju Helsingborg..."
Elegi och Hugger i sten. Två helt underbara låtar - Elegi är en av de vackraste låtar jag vet. Hugger i sten är också så fin, och det var kul att höra allsången Helsingborgarna bjöd på!

Jag vill gå hem med dig bjöd på extas igen. Det är helt otroligt vad låtar kan göra med en - en ganska medelmåttig låt egentligen, enligt mig, men fan vad härlig den är live! Man känner verkligen med låten, och det var lite kul att Lasse ville gå hem med mig (och tre-fyra andra, snusk!), haha... men han hade vart välkommen att komma hem till mig och dricka rödvin och prata om livet, när som helst :)
Sedan Söndermarken och allsång igen. Det roliga var att när jag i mitt sms-skrivande för DR:s låt-för-låt rapportering hör jag hur Lasse verkligen fumlar till det och sjunger: "... en fotbollsplan som sliter upp... [litet flin]... en grävmaskin i cykelstig...". Hela Hovet skrattade och publiken jublade, det är ingen riktig Lasse-konsert utan en rejäl felsjungning. Fin allsång under hela låten :)

Efter en kort paus kom Johan fram till scenöppningen och inväntade Staffan på andra sidan. Sen följde deras härliga gitarrintro till Åt samma håll. Det är rätt kul att Norpan kör samma sak på alla konserter, springer in till trummorna så att folk tror att han glömt av sig - det var det jag trodde första gången i alla fall. Stockholms Kyss följde och vi dansade och var glada. Sedan extrem eurofori med Solen i ögonen, det är en sån jävla grym känsla att stå och hoppa i folkhavet och få solen (okej då, lamporna) i ögonen under refrängen och bara känna hur hela kroppen fylls av glädje och extas och underbara stora känslor! Lasse var på så bra humör under hela kvällen, innan de började med Solen i ögonen och han skulle byta gitarr började han dansa och gitarrsnubben dansade och de dansade vidare tills han fått på sig den nya gitarren och skulle börja sjunga, härligt!! Inget dåligt jubel när de gick av scenen för andra gången, heller...

Ingen soldat, helt underbar live. Sedan gåshud och nära till tårar igen, introt till Kom ihåg mig denna turnén är bland det vackraste jag hört i mitt liv. Det är så fint när Lars sitter där vid trummorna och spelar lite lätt på gitarren och låter Johan, Idde, Joffe och Anna stå i rampljuset. Sen är det så kul när Idde sjungit sin bit och Lars kommer fram till mikrofonen som hon dragit ner eftersom hon är så kort :) Det är så fint i slutet av låten när Lasse kommer fram och sätter sig på en monitor och tittar ut över folkhavet och man riktigt ser hur han njuter. Igår kväll tittade han verkligen på varenda person som stod längst fram också, och log. Man blir så glad av hur glada han och Hovet är...

Jag vågade inte hoppas på Kom änglar, men vi började skrika efter den och Lars höll kvar sin gitarr medan Hovet ställde av sig sina instrument. Han tackade för allt innan och sa att vi skulle ta det lugnt på vägarna hem osv, men sen så såg det verkligen ut som att han inte ville lämna scenen, och det gjorde han inte heller. Det var så fint att få höra den live i sommar igen - jag kan inte annat än att älska den låten. Mina ögon var bara på Lars då, tror att Anna och Idde och Joffe mest satt och tittade på, de andra spelade nog sina instrument, men vad gör vilket - det var så vackert hur som :)

Sedan gick de av scenen och det var slut för denna gången. Vätskebrist och näringsbrist efter att inte alls planerat att stå längst fram, men det var värt det. En helt underbar konsert, en av de bästa jag sett med Lasse och faktiskt var det mycket tack vare publiken. Jag vill tillbaka och jag längtar till på lördag och jag vet inte riktigt vart jag befinner mig just nu - denna sommaren gör att jag bosatt mig bland molnen, och här kommer jag stanna kvar några veckor till...

(extremt trött när jag skriver detta långa inlägg, men jag ville bara skriva ner allt jag fortfarande har kvar i huvudet)