Jag känner mig så tom i hela kroppen. Samtidigt är jag otroligt lycklig. Lite ångest på det och jag känner något jag aldrig känt förut. Eller jo, det har jag nog.
Sommaren håller på att ta slut - denna underbara sommar. Jag har jobbat en del de två senaste veckorna och det är nog det som späder på den där ångesten. Varför ska den komma när man vill ha den allra minst? (iofs vill man väl aldrig uppleva ångest, men ändå) När jag jobbar är jag tillbaka till det gamla vanliga, vilket suger. Det känns verkligen som att jag kommit en bra bit på väg mot vad jag vill göra, också ska man stå där som en gammal vana och vara trevlig och glad mot sura kunder. Eller ja, alla är inte sura - desto mer bittra tror jag. Men jobbar man på ett sjukhus med sugig lön så förstår jag dom på ett sätt. Till och med cancerpatienterna som kommer och handlar är gladare. Kanske för att de kommit underfund med att man bara lever ett liv, så nära döden som de befinner sig. Det är läskigt. Så jag gör så gott jag kan, jag vill inte kalla det falskt, men är man trevlig och glad i kassan blir dagen betydligt bättre. Men det är just det, att jag är tillbaka till något jag började med för fyra år sedan. Sedan dess har jag åkt jorden runt, bott i London ett halvår och sen vart i Hultsfred - den där gamla tiden är borta, liksom. Man vill inte tillbaka, men nu är det bara drygt en vecka kvar, sen är det slut för denna gången och jag har tjänat ihop lite pengar, det känns ändå lite bra.

Sommaren kommer att ta slut snart i alla fall. Och vilken sommar sen - vissa stunder de senaste veckorna har jag velat stanna kvar i för evigt. Underbara minnen som jag kommer överleva hösten med :)